Om duodji

Vad är Duodji?

Definition av duodji
Sámi duodji, samiskt hantverk, är den samiska benämningen för handgjorda samiska produkter som kläder, husgeråd, redskap och utsmyckning. Hantverket har en lång tradition. Grunden för samiskt hantverk är också idag material från naturen. Samiskt hantverk är utfört efter gammal tradition och tillpassat nya tekniker och användningsområden från ort till ort.

Med duodji menar vi den slöjd och det konsthantverk som tillverkats av samer, dvs. det som utgår från samiska traditioner, samiskt formtänkande, samiska mönster och färger. Ordet duodji används också som ett äkthetsmärke för sameslöjd och samiskt konsthantverk. Det handlar i första hand om hantverket och om den samiska livsformen i andra hand.

Duodji är en viktig del av den samiska kulturen. Den är också ett kännetecken och en identitetsmarkör för omvärlden.

Av tradition används material från naturen och renen. Det är trä, rot och bark, horn, skinn och senor men också textilier och silver.  Naturmaterialen passar till föremålen och har både nu och under gången tid visat sig vara praktiska och ändamålsenliga.

Materialets beskaffenhet, form och utförande, lämplighet för ändamålet och miljöpåverkan, komposition, färg och dekor samt ortskaraktär bildar tillsammans kvalitetsdimensionerna för duodji.

Detalj av knivslida i renhorn av Ole-Magnus Utsi.

Detalj av knivslida i renhorn av Ole-Magnus Utsi. Foto: Fia Kaddik.

DSC08567_avdnasa@300

Slöjdämnen. Foto: Sámi Duodji

Den runda formen är lätt att packa i ryggsäcken och följsam att bära. Och den finner ro och står stadigt bland markens ojämnheter. Materialet är björkvril som tål vatten och hett kaffe. Rakådrigt virke skulle spricka. Av björkvril och sälgmasur gör man även dosor och askar, skålar och fat.

Photo: Duodji

Kosa av Ole-Magnus Utsi. Foto: Hans-Olof Utsi och Carl-Johan Utsi

Påsar och säckar sydda av garvat renskinn är smidiga att packa. När kaffet minskar i påsen tar påsen mindre plats. Smart lösning för den som färdas.

Att garva skinn tar minst fjorton dar. Först ska renskinnet ligga i vatten så att håren lossnar. Till garvningen kokas sälgbark. Skinnet läggs i barklagen flera gånger och bearbetas däremellan. Det får inte bli flammigt eller torka för snabbt och bli hårt. Det måste sträckas och gnuggas för att bli mjukt och smidigt. Av garvat skinn syr man också ryggsäckar, väskor och koltar.

Kaffepåsar_Christine_Utsi

Kaffepåsar av Christine Utsi och Kerstin Nilsson. Foto: Jon Mihkkal Inga

 

Mjölsäckar_Britta-Karin_Winka-Svakko

Mjölsäckar av Britta-Karin Winka-Svakko och Inga Sunna. Foto: Jon Mihkkal Inga

Ryggsäckar

Ryggsäckar av Kerstin Nilsson och Lena Persson. Foto: Jon Mihkkal Inga

En bra kniv är en god följeslagare och vän.

Det viktigaste är funktionen. Kniven får inte ramla ur slidan. Det ska höras ett knäpp och kännas som ett sug. Den böjda formen gör att slidan alltid svänger undan och känns bekväm att ha i bältet. Formen varierar beroende på vilken del av renhornet som används till ämne.
Formen varierar också från trakt till trakt, precis som gravyren. För kniven ska vara vacker. I södra delen av Sápmi är strikta, heltäckande flätmönster vanliga, längre mot norr är det vanligt med stjärnor och blom- och hjärtformiga motiv. Gravyr på knivskaftet eller mellanvägg av näver ger handen bra grepp.

Kniv_I_Israelsson

Kniv av Ingemar Israelsson. Foto: Jan Gustavsson

Storkniv_J_Pittja

Storkniv av Jon Pittja. Foto: Sámi Duodji

En náhppi förenar form och funktion. Skönhet med vardagens krav på absolut funktion. Bruksföremålet som konsthantverk.

Absolut samisk form.

naehpie-tomas-magnusson

Naehpie av Tomas Magusson. Foto: Lena Kuoljok Lind

Gamla mönster från tenntrådsbroderade barmkläden och renselar. Idag på nyskapade accessoarer och föremål.

Krage_Lena_Persson

Detalj av silverkrage av Lena_Persson. Foto: Sámi Duodji

Tjikkom_Gunhild

Tennbroderad pung av Gunhild Tjikkom. Foto: Jon Mihkkal Inga

VÄSKA_Pia_Jannok

Väska av Pia Jannok. Foto: Kristoffer Unga Pirak